Medlemsresor

2013-09: Tuna-Hästberg och Grängesberg

Den här resan är en del av den information/​utbildning om och kring 50-​talets Bergs­lagen som Lars-​Erik Bergman och under­tecknad (Janne O) påbör­jade vid SMJs 75-​årsfest, med en inblick i 50-​talet och hur livet i Sverige tog sig ut då.

Det vi nu skall studera och uppleva är gruv­nä­ringen i Bergs­lagen som hade sin abso­luta topp på just 1950- och början av 1960-​talet. Under 50-​talet fanns ett mycket stort antal gruvor i drift i Bergs­lagen.

Tuna-​Hästbergs gruva
Detta var under 1950-​talet en stor och modern gruva. Det är också intres­sant att fundera över hur samhället runt gruvan utveck­lades och hur de som bodde och verkade där såg på sin situ­a­tion och sin framtid. Vi börjar med ett före­drag om gruv­nä­ringen i Bergs­lagen och där finns det möjlighet att också få detta belyst.

Nedstig­ning och uppstig­ning i gruvan kan vara ansträng­ande. Men det sker i lugn takt med anpas­sade pauser. Normal fysisk kondi­tion torde vara till­räcklig. Den som har problem med hjärta, lungor eller leder i ben och armar bör avhålla sig från besök i gruvan. För dem kan extra visning av anlägg­ning­arna ovan jord arran­geras.

För oss som följer med ned i gruvan väntas en upple­velse av extra­or­di­närt slag som vi aldrig kommer att glömma. Vi kommer också att få en titt på anlägg­ning­arna ovan jord.

=> Bildkavalkad från Tuna-Hästbergs gruva

Lokmuseet i Grängesberg
På efter­mid­dagen lämnar vi Tuna-​Hästberg och styr kosan mot Gräng­es­berg och Lokmu­seet. Där kommer vi att få se de berömda Ångtur­bin­loken litt M3t. Dessa lok användes på den södra delen av TGOJ (OFWJ-​delen, som inför­li­vades med TGOJår 1925). I början av 50-​talet elekt­ri­fi­e­rades TGOJ och elloken litt Ma, Bt och Hg övertog linje­tra­fiken på TGOJ. Litt Bt och Hg finns att beskåda på museet i de ursprung­liga gröna färger de hade under 50-​talet. Även de gröna person­vag­narna och de typiska malm­vag­narna finns där. Lok TGOJ Ma i senaste färgen kom nyligen till museet.

=> Bildkavalkad från lokmuseet i Grängesberg

Själva resan
Passa på att studera land­skapet vi färdas genom. Speci­ellt land­ska­pets färger (det är ju samma årstid som vi vill avbilda på Ekens­holms­banan). Använd gärna fantasin och fundera över hur det skulle se ut med över­vä­gande och betyd­ligt smalare grus­vägar.

Några detaljer kring resan:

  • Antal delta­gare: 22 stycken
  • Färd­sätt: person­bilar (5–6 st, 4 personer i varje bil)
  • Färdväg:
     - Stockholm–Tuna-Hästberg via Västerås/​Ludvika: 24,2 mil
     - Tuna-Hästberg–Grängesberg: 3,8 mil
     - Grängesberg–Stockholm: 23,2 mil
  • Total körsträcka: 51,2 mil
  • Agenda och tidta­bell:
    07.00: Avg Stock­holm

    10.00: Ank Tuna-​Hästberg
    10.30: Före­drag om gruv­nä­ringen i Bergs­lagen
    11.15: Soppa och macka
    11.45: Nedstig­ning i gruvan (80 m c:a 420 trapp­steg)
    13.30: Marknivå och besök på kross, anrik­ning etc.
    14.30: Avg Tuna-​Hästberg

    15.00: Ank Lokmu­seet Gräng­es­berg
    17.30: Avg Gräng­es­berg

    20.30: Ank Stock­holm
  • Klädsel: Oöm och med stadiga skor som man inte halkar i.
Janne O

Reserapport

Text och foto: ALu

Fem SMJ:are agerade chauf­förer och vi lämnade Stock­holm vid 7-​tiden på morgonen. Ett kort fikas­topp gjordes i Ludvika varefter vi fort­satte till Tuna-Häst­berg som ligger cirka två mil norr om Ludvika. Vi samlades i den gamla skolan och fick där lära oss mer om gruvans och samhäl­lets historia.

Tuna-Häst­berg är en gammal gruvtrakt där malm­bryt­ning har före­kommit sedan 1400-​talet. Ursprung­ligen var gruv­bryt­ningen en bisyssla för bönderna men under 1800-​talet började man orga­ni­sera sig i så kallade bergslag där flera bönder hjälptes åt med malm­bryt­ning och föräd­ling av malmen. I slutet av 1800-​talet bildades bolag med syfte att foku­sera på gruv­driften.

Den anlägg­ning som nu kallas Gamla Gruvan (där Även­tyrs­gruvan nu finns) byggdes och byggdes ut i olika etapper under andra halvan av 1800-​talet. Med hjälp av grävda kanaler kunde man få fram vatten­kraft till gruvans närhet. Vatten­kraften kunde sedan användas att driva pumpar och hissar i gruvan. Malmen som bröts trans­por­te­rades med linbana till anrik­nings­an­lägg­ningen. Under peri­oden cirka 1890 till 1930 upphörde och åter­upp­togs driften i gruvan bero­ende på malm­kon­junk­turen.

På 1930-​talet ökade efter­frågan på järn­malm igen och Tuna Häst­berg med sin mangan­hal­tiga malm kom i ropet. Gruvan köptes i denna veva av Stora Kopp­ar­berg och malmen skic­kades därefter till Domnar­vets järn­verk i Borlänge. Uppford­ringen av malm gjordes via den Gamla Gruvans bergslave (med sitt donlä­giga (sneda) schakt) fram till mitten av 1950-​talet. Då flyt­tades uppford­ringen av malm till det nya schaktet som ligger mer centralt i samhället.

Person­s­chaktet i den Gamla Gruvan användes under hela gruvans livs­längd. Det är 80 m nivån i den Gamla Gruvan som numer är Även­tyrs­gruvan.

Under före­draget i gamla skolan fick vi lära oss mer om olika typer av bryt­tek­niker, borr­ut­rust­ningar, gruvtåg och anrik­nings­me­toder. Vi fick även se bilder från Tuna Häst­bergs gruva när den var i drift. Samhället har natur­ligtvis präg­lats av gruvan. När det gått bra för gruvan har det gått bra för samhället. Gruvan lades ner 1967 eller 1968 (olika uppgifter finns) och efter det har samhället krympt. Nuför­tiden finns jobben i Gräng­es­berg eller i Ludvika och många inne­vå­nare i Tuna Häst­berg arbetspendlar till dessa båda orter.

Efter före­draget i skolan åkte vi upp till Gamla Gruvan. Där utrus­tades vi med skydds­hjälmar (var tredje hjälm hade pann­lampa) och fick tydlig infor­ma­tion om att det är cirka 400 trapp­steg ner i gruvan och lika många upp igen. Tempe­ra­turen i gruvan är bara några få grader över noll så varm klädsel rekom­men­de­rades. Några i gruppen valde att gå en guidad visning ovan jord för att se på anlägg­ning­arna och lämning­arna på marknivån.

Ivern att komma ner i gruvan var tydlig! 400 hala trapp­steg var en utma­ning för många men när vi väl var nere på 80m nivån var förväntan stor. Det ska sägas direkt - det var MÖRKT i gruvan. Pann­lam­porna fyllde sin uppgift väl. Vår guide i gruvan, Rickard från Bagg­bo­dy­karna, berät­tade om gruvan och hur bryt­ningen gått till genom åren. Orterna gick verk­ligen åt alla håll eftersom man följt de olika malm­stråken. Här och var hade det blivit stora salar vilket var mycket spek­ta­ku­lärt, speci­ellt när Bagg­bo­dy­karna satt upp belys­ning som färgade vattnet i salarna blått eller grönt. Vi kikade på väggar där man kunde se mangan­stråk i berget och på väggar där Sandvik hållit på med prov­borr­ningar. Gruv­ar­be­tarnas verk­stad där man bland annat slipat om skären på borrarna fanns delvis kvar liksom rast­kojan med till­hö­rande sophög. I sophögen låg gamla plast­påsar från sent 1960-​tal som gruv­ar­be­tarna haft sin lunch i. Här och var fanns rester av gruv­banor som använts för att trans­por­tera malmen från bryt­stäl­lena till bergschaktet.

Namnet Även­tyrs­gruvan ger verk­ligen skäl för namnet, det var verk­ligen ett äventyr att vandra runt nere i djupet och mörkret och se resterna av omkring 100 års inten­sivt arbete.

Efter att ha åter­lämnat hjäl­marna hoppade vi in i bilarna och styrde mot Gräng­es­berg. Vi hade gott om tid och hittade ett café i centrala Gräng­es­berg där stan­nade för en fikastund. Uppe vid Lokmu­seet och GBBJ möttes vi av Christer F som har en mycket stor kunskap om TGOJ och malm­han­te­ringen i och kring Gräng­es­berg och Ludvika. Christer hade ordnat så att ett av turbin­loken dragits ut på vänd­skivan för möjlig­göra ett närmare studium. Christer var sedan vår guide runt om på Lokmu­seets område och berät­tade om några av de olika fordon som före­ningen äger. Många fordon är förknip­pade med olika anek­doter där det hänt saker i samband med utfärder eller då fordonen hämtats till Gräng­es­berg från olika platser i landet och Christer bjöd på några sådan anek­doter.
Besö­karna vand­rade sedan runt bland de uppställda fordonen och det blev väl en och annan bild tagen. Det senaste till­skottet i samlingen var ett TGOJ Ma-​lok fort­fa­rande målat i den moderna TGOJ-​färgsättningen. Eftersom de övriga TGOJ-​fordonen är ommå­lade till 1950-​talsgrön kan man gissa att även Ma-​loket ska byta skepnad i fram­tiden.

Efter några timmar i Gräng­es­berg tackade vi för oss och åkte mot Stock­holm igen. Det hann bli mörkt innan vi var hemma men under hemresan väcktes många tankar om hur vi kan får fler doser av gruv­kun­skap och vad som blir nästa område att dyka ner i - hyttor, kalk­in­du­stri, vals­verk eller något annat?

Janne - hur ser planerna ut?

Anders Lu